Emelies auskultation

Efter tre år i en och samma klass var det intressant att få komma ut och se någonting nytt och samtidigt reflektera kring hur lärandet går till utifrån de teorierna vi arbetat med i kursen. Jag var i en årskurs 5:a som varje morgon möttes av tända ljus, lugn musik och en pigg, glad och intresserad lärare. Läraren startade varje morgon med att hälsa på eleverna och fråga eller säga någonting privat till just den eleven, ”hur hade du det igår på cheerleadingträningen?”. På så sätt blev varje elev sedd och fick en härlig start på morgonen. Hur tror ni att en sådan start på morgonen kan påverka elevens skoldag?

Eleverna arbetade mycket med matematik de dagarna jag var där och de fokuserade på enheter. De arbetade på i sin mattebok där några hade kommit längre än andra och där en del behövde mer hjälp än andra. För att kunna se till så att så många som möjligt fick den hjälp de behövde fick två elever vara hjälplärare under en av lektionerna. Detta var frivilligt så alla som ville vara hjälplärare fick räcka upp handen så valde läraren ut två elever. Jag frågade läraren efteråt varför hen valde att göra på det sättet och fick till svar att det hjälper eleverna att själva reflektera kring olika uppgifter, om det är en uppgift som både eleven och hjälpläraren tycker är svår så kan de diskutera sig fram till svaret. Läraren nämnde också att det gör det tydligt vilka som känner sig säkra på arbetsområdet eftersom det ofta är samma elever som vill vara hjälplärare och därigenom kan hen se vilka elever som behöver mer tid. Under detta arbetsområde använde läraren mycket material till hjälp för att förklara, eleverna hade tillgång till decilitermått, måttband etc. som de kunde använda som hjälp för att lösa en uppgift. Hur tänker ni att man skulle kunna koppla detta till de perspektiv vi läst om?